BPH

Hej alla hunddiggare

Vad tiden går fort, det är snart höst och jag måste vara på kontoret mer igen. Om ni undrar var jag har varit, så har matte och husse tagit med mig på en del både jobbiga och roliga saker.

Vi började med en helg då jag skulle testas i olika situationer. BPH kallas det. Vi åkte till Nyåker i Östervåla och träffade Leif och Anna Forsberg. Det luktade gott där - många hundar måste ha varit där före mig.  Det var svårt att få upp nosen från alla små dofter i grästuvorna, förutom när man fick godis förstås.

BPH står för Beteende- och personlighetsbeskrivning av hundar. Men MORR säger jag, det där var ingen vidare upplevelse. Jag fick gå till olika stationer och där dök det upp läskiga gubbar, skyltar och det skramlade och small. Vi gick över konstiga plåtskivor och ur skogen kom det folk som bar mycket märkliga kläder. Har nog alddrig mött en sådan förut. Sen sköt de med pistol, fast det brydde jag mig inte så mycket om. Resultatet av allt det här - ja det vet inte jag. Matte läser väl det där och analyserar mig för tydligen ligger det som statistik på SKK så ska man kunna utläsa typiska dragen hos oss Ceskyterrier. Det är just därför man vill att flera ska ta en dag och göra det här med sina hundar så man kan utläsa rasens typiska beteenden i olika situationer.

Numera är jag faktiskt lite räddare för saker runt omkring, men husse säger att vi ska öva på att inte vara så rädda när vi är ute och går. Vi får väl se, jag kollar mig noga omkring i alla fall, och ogillar stora stenar, påsar och annat som står i vägen för promenaden. Blåser det för mycket kan jag också lika gärna stanna hemma.

Det var inte bara jag där utan några kompisar kom också. Kika på bilderna.

Här sticker en läskig gubbe upp ur marken. Husse och Leif står bara kvar men jag bestämde mig för att dra. Snabbt. Jihaaa vad läskigt.

Nu får ni se min matte och husse längst till vänster. Sedan kommer Mia och Micke som har jättemånga Ceskyterrier och kennel Sellandafjall. Längst till höger sitter Inga, som har tre Ceskyterrier. Vi fyrbenta är jag Olivia, Smilla, Larka, Idunn (min mormor) och Vooppi.

Här är tre skålar med godis. I två av dem fick man inte tag i godiset utan att anstränga sig....

... och det tänkte jag inte göra så jag hämtade husse istället som fick öppna locken.

Anna och Leif som hittade på allt bus och antecknade hur jag och de andra betedde oss.

Har ni sett en sådan någon gång. Jo i Östervåla kom de gåendes ur skogen. Urläbbig.

Här står jag mellan husse och Leif, och jag vet inte om jag ska springa fram och skälla ut den konstiga människan eller om jag ska fly. Jag stannade här och skickade fram husse. Bättre han räddar mig än att jag ska rädda honom.

När husse ropade och var glad tänkte jag att då var nog faran över, så jag sprang fram jag också.

Till slut så vågade jag hälsa också och så småningom så tog hon av sig de läskiga kläderna och var riktigt trevlig.

Här sitter jag efter dagen med en rosett. Matte och husse köpte den, för att det skulle nog bli den enda rosett som jag kommer att få sa dom och log båda två. Vet inte vad dom talar om.